Filmens första bild upptäcker en ung kvinnas ensamma liv och sin intimitet när hon knappt ståt upp och sen letar henne under dusch där hon verkar att samtidigt, litar, svävar eller tvingar sig att överleva den obehagligt morgonstund. Vi följer henne för ett kort ögonblick i sin bil där hennes telefonsamtal låter oss begripa att hon är på väg till Dalarna, hos sina föräldrar där hon och sin familj kommer att fira sin far. Register förändras och så är vi i Dalarna där Mia, filmens huvudperson, träffar sina föräldrar i köket under sin mammas rusningars beredningar. Strax efter, kommer en av de andra två familjens döttrar, Eivor med sin flicka, Ida. Som en betydlig detalj av personskildring, Eivor är klädd i röd färg och framstå som en självförtroende kvinna och familjens chef i kontrast med Mia som hon förmanar att är klädd i svart som på en ”begravning”. Till slut, hennes kommentar kommer att förvandlas till en mörk föraning. Eivor som sagt, betraktas som en aktiv härförare, djupt involverad i övervakningen av familjens medlemmars liv. Hon anses vid det tillfälle fullkomligt ansvarfull för födelsedags kalaset och håller ändlösa telefonsamtal, bland annat med sin och Mias äldre syster, Gunilla som också bor ensam och som häromdagen återkom från en semester i Bali, USA. Kort resan till att handla och hämtar Gunilla från tågstation, gör att Mia anträffar gamla, kära bekantar, särskild Barbro och sin son, Jan-Olov. Under tiden, gör sitt utseende, Ingvar, föräldrarnas granne som i film spelar en relativt sekundär roll men som framöver bevis, hjälpar betydligt filmens konfliktupptrappning.
Samt med överlämnelse av sin generösa presentkort, fick Mia veta att mamman och pappan bestämt att hon ska ärva en del av familjens jord. Trots att hon hade en tydligt nära förhållande med sina systrar, de kan inte helt dölja sina avundsjukningar. I smyg, bryter Eivor i gråt och så småningom avslöjar karaktärerna sina osynliga svagheter. Alltså, Mias spy, förklaras som en graviditet, Gunilla bekämpar i smidigt med en kraftig depression orsakad av sin skilsmässa, och under festen har Eivor en mild hjärtattack följt av en överdriven ilska vid igen, sin avundsjukning på Mias uppskattning. Mot slutet av festen, har spriten tagit över rimligheten och gamla Ingvar ger upp psykiskt och erkänner att Kerstin, hans fru vill lämna honom. I sitt mentala sammanbrott han skar ned kommuners julgran. Besviken av Mias likgiltighet och misslyckade, försöker Jan-Olav begå självmord uppmanad av en hysteriskt Ingvar. De är avbryta av Barbro som i medvetet av sin son gest, åtföljer också i allmänt förbannad krets lopp och i en högst rasande stund kastar en uppsjö av anklagelser mot sin man som dog av själv mord. Oroande av skandalen, Mia, Gunilla och Eivor förstod vad som hade hänt och givetvis anpassade i deras tur sina redovisningar. Men i mitten av sitt fullkomliga uttal får Eivor en hjärtattack och dör.
Filmens scenario återspelas piggt och roligt i början och mitten, fast i en oväntad upplösning lämnas åskådaren ett meditativt tankeställe över karaktärernas känslomässiga innehål. För att om vi analyserar djupare filmens budskap det är kanske tydligt att ibland ödet väljer att hämna de minst bortskämda fast mest nöja med sina lyckligas ”tunn skivan” och behåller sina optimistiska förhoppningar för en helhet.
Av Carmen Nymoen
No comments:
Post a Comment