den första gudomliga lag....

Kärleken, den första gudomliga lag. Den ädlaste mänsklighetens känsla. Kärleken är som en våg, en känsla omöjligt att kontrolleras, fast av en annan mästare; finns inte ”själva vi” längre. Kärleken innebär ömsesidighet av känslor, en säkerhet av nöje att ingen och ingenting kan påverka sitt innehål. Hon lever så länge tycks finns evigheten och de som verkligen är förälskad tror att deras kärlek är levande och bortom graven. Det är ett tempel för alla, ett hus vill ha en önskan av ånga, är en banad väg till evigheten en väg som innebär kompromisser som ibland sprider bortom makten förståelse. Kärlek som passionen är en av de mest imponerande hypostaser av kärlek i litteraturen. Det kännetecknas av en stark ömsesidig attraktion, förekomsten av hinder till mötet av den kärlekens känslor; brytelse av de alla samhällets regler vars de två umgås. I så fall, lever de två älskare i ett permanent tillstånd av upprymdhet, som leder till en själs obalans och orolighet. Ofta de skiljs åt av omständigheterna och det avstånd betraktas som en nödvändighet för att upprätthålla känslorna och samtidigt behålla sina intensiteter. ”Kärleken – passion”, är alltid åtföljas av lidande, av en viss dos av galenskap och av en frestelse för döden. I den grekiska mytologin, förutom Gudens älskare, Eros, finns dessutom Gudens dödare, Tanastos och i den moderna psykologin känneteckna av död, finns två dominerande instinkter av det mänskliga psyket. Alltså, ödes stora kärleken i litteraturen står under tecknet av död och olycklig.
Enligt Victor Hugo, ”kärleken är en del av din själ. Är av samma slag. Kärleken är en gudomlig gnista precis som själen och samma som han, okorrumperat, odelbar, oförgänglig. Det är en brand i oss själva, evig och oändlig som ingen kan kanterna och ingenting kan röra honom.
Kärleken är det enda, den ”absolute” som aldrig slutas, inte upprepas. José Ortega y Gasset säger att ”en fulkomlig kärlek, som föddes i djupet av en person, inte riskerar att dö. Det är transplanterat evigheten i den känsliga själen. Det förklaras sanningen av kärlekens symtom: att vara närmast av det älskande objekt, i en kontakt och en närhet djupare än den rumsliga.”
Kärleken är ett tema som fans i alla litteratur genom tiderna. De ges en särskild betydelse, av mänskliga grundläggande erfarenheter, som varierar beroende på ålder, sex, social status, trohet, historiska epok eller kulturell tillhörighet. Så ämnet är brett sprid och cirkulerade i hela systemet av litteratur, upptäcks både i arbetet av alla slags författare, ur deras visioner av olika genrer: episka, lyriska eller dramatiska.

Kärleken är ett outtömligt tema och så mycket skulle skriva om kärlek är fortfarande en hel del att skriva om. Kärleken är och förblir grundläggande tema i litteraturen från alla dag, tidigare och framtiden.
Av Carmen Nymoen