Våga säga ifrån

Omskriva den berömde Henry Ford som påstod att "när allt verkar vara mot dig, kom ihåg att flygplanet lyfter mot strömmen inte mot sin riktning", personaligt, mig själv, i många tillfällen valde jag att simma mot strömmen.
För att handla och resonera i situationer enligt själva kodvärde och inte som införts av en nuvarande majoritet.
Vad är det jag vill framföra är att:
I huvudsak, det finns två typer av människor. Den som väljer en grupp, en gemenskap, en trend i vars rad dem "simmar" och som skapar ett visst beroende. Ett samhälle som lever och växer genom konventioner och regler. En gemenskap som ger till synes säkerhet men oftast är kall och ovälkomna.
Den andra kategorin är den som har valt att simma mot strömmen och tycks är det svåraste lektion som en ande har valt att tillgodogöra sig. Särskild nu, när är det svåraste att uppnå det när du har tusentals år av evolution och en religion infördes vid födseln av dina föräldrar.
Avstånd av förebilder och "boxar", utväljer svåra vägen kan väl lämna visa människor bakom, men garanterat hjälpa till att finna de andra. De största sinnena av mänskligheten, har absolut inte följade en trend. Innovationen, framstegen har i en stor del sina grund av dem som har "bröt leden" och skildes av konventionella hinder som begränsade forskningen och expansiva tänkande. Hur annars kan befinna och revolutionera lagar, idéer som nutids samhäll har byggt i en stor del på?
Att förstå och fattas saker i deras djupning, hittar svarar, att säga om en film är allt annat än "bra". Utveckla förmågan att anpassa sig till alla intellektuella nivåer.
Personligen, undviker jag ytligheten men tyvärr idag samhället utvecklar och uppmuntrar den. Vi fullgöra enkelt och obetydligt våra skyldigheter och det tycks att inte bekymrar oss längre. Alla relationer pågår flyktiga under alla situationer. Vi syftar till att leva intensivt, att uppleva nya sensationer, vill ha enda mer och enda bättre och det utsätter oss till en ytlighet som vi tyvärr accepterar alltför lätt.
Inledningsvis vi har vart skapade för en överflöd befintlig men just ytligheten hindrar oss ifrån det resonemang.

Utbildning är makt och makten är frihet. Medan ytligheten böjar, ger psykisk komfort. Självklart, som ett sätt att leva efter, är meningslösheten lättast att begripa. Varför vara ärlig när du kan avancerar ljugande? Varför strävar att stå inför ett problem när man kan helt enkel undvika det? Varför vara rättvis när den sanningen inte står i din fördel?

De säger att vårt uppdrag är att göra saker som till Guds önska. Inte bara att han vill att du skulle vara den bästa och inte godta den lägre banan men han också gav dig makten för att göra det. Och det är inte lätt. Det krävs att alltid välja den svårt vägen och i princip är en fråga om ett personligt val.
Av Carmen Nymoen