Brevet

”Innan allt försvinner.... Innan allt är över…...Hör jag från en bakgård….”, sänds på radio just i den stund och vindrutetorkarna gick i samma takt som refrängen. Ljusreklam klädde mörkret utan månsken i olika färger och asfalten, blankare än någonsin, reflekterade skyndande paraplyer. Gatubelysningen alternerade med skuggor över brevet som reste på bilens högra plats. Tankarna bildade ändlösa köer vid nutidsgata, men de spreds genast av trafikljus eller av någon kopplings nervösa ljud. Med all uppståndelse kring sig, var den sin dags favorittid när man paradoxalt, lyckades lugna sig. Det som hade hänt under dagen var sammanfattat och ibland som just den kvällen, öppnade sinnens lådor med episoder som fortfarande fanns på gång. Vid en stund, avbröt telefonen intimiteten och samtalet började på enstavigt sätt: “Ja!?...hej! juste…nej, vi hann inte idag…..ja, de vet…precis…..ja….tack, det samma, hej!” Regnen hade minskat i flöden men det gjorde inte sina tankar. ”… kamrater har frågat mig varför jag är glad idag. Vad skulle jag svara dem? Att jag älskar och att det känns som min djupaste erfarenhet?”, ”… försöker står upp....du måste!”, ”…terapin genom skrivning har räddat många sjuka själar”,”… en av teoris grundvalarna modern psykoanalys är begreppet av ångest”, ”… alltså han skrev till henne från fängelse och deras berättelse var sänds på tv:n”, ”…en armé av psykologer, akademiker och ärade läkare har misslyckats och jag måste bevisa motsatsen”, ”… om alla spelade samma regler som i schack"

Bilen vände till höger på en gränd flankerad av kastanjer och starkt upplyst på den tiden. Den byggnad där bilen hade parkerat framför var klädd i murgröna och strålande på grund av regnet som samtidigt ökade effekten av en trädgård växt på höjden. I den vidöppna dörren förväntade ett brett leende åtföljt av varm choklad, obligatoriskt bortskämd av den stunden. I bakgrunden presenterade en röst kvällsnyheter och känslan av hemkomst installerades omedelbart.

De var ofta överraskade av egna identiska gester som de gjorde samtidigt, meningar startade av en och fortsatte av den andra....de hade en fullkomlig insikt av varandra. Fastän de kom från olika världar, såg de livet genom samma perspektiv, hade grundligt studerat samma känslor och kommunicerade ofta genom ögonen. Ibland, var de djupt tystnande och svartsjukan orsakad av sina innersta inne stunder, störande tillfälligt kärleksförbindelsens harmoni. Båda hade klarat samma prov som tack vare deras förhållande var starkt konsoliderad. De älskade varandra intensivt, nästan översinnligt, och ständigt letat i varandras ögon bevisas fysiska attraktionen mellan dem två. Fast aldrig uttryckande muntlig sina förväntningar, var deras känslomässiga behov nära stöda och förmoda. Var för den andra idealiska samtalspartner och deras humör synkroniseras perfekt. De hade gemensamma intressen och inspirerade varandra när de var professionellt förvirrade. Ofta sparade de sin tid när de lyssnade på musik omgivna av doftljus och inbäddade i samma läsning. Allt detta i ett kramande, delande, bubbligt bad.

Blicken utforskade utsikten från marken medan en framstående röst gjorde följande meddelande:”Mina damer och herrar vi har börjat vår första nedstigning i Förälskelsen område. Vi håller på tio mil från flygplatsen och bör röra oss i 12 minuter. Vädret i Förälskelsens område redovisas som soligt, med maximal sikt, och vindart från söder vid två mil per timme. Vid den här tiden kommer vi att sätta på säkerhetsbältet skylt och ber dig återvända till era platser och säkerställa att dina säkerhetsbälten sitter fast tills vi står parkerade på ett säkert sätt vid grinden. Det har varit vårt nöje att ha er med oss på H.Å.P.P. idag och vi hoppas att du är tillbaka hos oss snart.” Smilade kumpan till en påhittad samtalspartner, drog ett djupt andetag och vek brevet i sitt kuvert.

Av Carmen Nymoen